I januari tog vår granne initiativet till att starta en ung marthagrupp i det område där vi bor. Som det ser ut nu kommer vi att träffas var tredje vecka kring kaffebordet. Handarbete är en gemensam nämnare för oss som är med, men vi kommer antagligen också att ha andra teman vid våra möten. Under förra veckans träff tillverkade vi halsband. Jag valde vita träpärlor i tre olika storlekar på svart snöre och är riktigt nöjd med slutresultatet. Påmindes igen om att jag pysslar allt för sällan.

Ibland blir det inte riktigt som på Strömsö. Här ligger min fina kofta på bordet. Jag har våldfört mig på den med saxen och håller på att riva upp den igen. Koftan blev färdig och jättefin. Men, den var alldeles för stor. Efter ett litet tag insåg jag dessutom att den korta modellen inte alls passar mig med min långa rygg. Den skulle inte se lika snygg ut på mig som på garnförsäljaren på hantverksmässan i Seinäjoki. Nu ska garnet tvättas för att få bort krullet och sedan väntar ett nytt projekt.

När man som jag envisas med att klä sig i klänning/tunika och strumpbyxor/leggings även när temperaturen sjunker en bra bit nedanför nollstrecket så får man utrusta sig därefter. Benvärmarna håller benen varma, men när det blåser under kjolen kan man också ha användning för ett par stickade hotpants. Nu behöver jag inte frysa om rumpan längre.

Hotpantsen är stickade av restgarn i alla de färger med stickor nr 3. Beskrivning finns i Sanna Vatanens bok Neulo, virkkaa, kirjo. Jämälangasta! (finns även som svensk version Sticka och virka med restgarn). En mycket användbar bok för alla stickare och alla slags garnstumpar.

Detta projekt påbörjades för ett helt år sedan och tyckte det var dags att sticka dem klart nu.

Dessa vantar började jag sticka för ett halvt år sedan. Efter en lång paus tog jag fram dem på jullovet och fortsatte. Efter ytterligare en liten paus blev de färdiga förra veckan. Är inte helt 100 procent nöjd med slutresultatet, men för att vara de första vantarna med såhär pass invecklat mönster så är de helt okej. Garnet är köpt i Tallinn, ett strävt estnisk yllegarn som blir supermjukt när man tvättar det. Trots att jag stundvis suckat över det här projektet har jag redan börjat se mig om efter ett nytt vantmönster. Har kvar en hel del av estlandsgarnet, det kostade endast 4 euro/100 g så jag passade på att köpa flera olika färger.

Mönstret är från Ravelry (Squirrelly Swedish Mittens). Om någon vill lägga till mig som vän på Ravelry så kan ni hitta mig på namnet jennimum.

Har sovit länge denna lördagsmorgon. Kom hem sent igår kväll från en arbetsrelaterad nöjesresa i Helsingfors, så en sovmorgon var just vad jag behövde. Tågresorna till och från huvudstaden spenderade jag med att sticka en mössa åt min frisör och lyssna på en ljudbok. Har aldrig tidigare provat på ljudböcker, men kommer absolut att fortsätta konsumera sådana i fortsättningen. Min första ljudbok blev Rikitikitavi, en självbiografi av Rikard Wolff. Läst av författaren själv, mannen med rösten. Jag bara älskar hans röst, den är så otroligt mysig. Djup, lite hes, på något sätt ansträngd men ändå behaglig. Vill aldrig att berättelsen ska ta slut.

Bilden speglar mannens tankar igår kväll, lånar bilden trots att jag inte riktigt kan instämma. Just nu, denna första vardag efter ett långt jullov, tänker jag främst som ett barn; varför kan det inte alltid vara jul? Vi har varit lediga länge, vänt dygnet och suttit uppe till sent på natten och sovit halva dagen. Träffat vänner, släkt och bekanta. Jag har stickat och ätit alldeles för mycket godis. Nu är det nytt år och nya tag och vintern och snön har slutligen anlänt. Trots allt har jag kommit på mig själv med att sakna mitt jobb då och då. Det borde ju vara ett tecken på att jag är ganska nöjd med vad jag gör.

Helgens pyssel får representeras av en bild på ett av de två mosshjärtan som pryder fönstren i vårt kök. Köpte hjärtanen på Stundars julmarknad i fjol, sparade dem i källaren och igår bytte jag ut den bleka mossan mot ny. Lätt som en plätt och de blev nästan lika fina som då jag köpte dem.

Det är mycket nu. På jobbfronten hopar sig massor med uppdrag till slutet av året. Som alltid. I övrigt försöker jag hinna pyssla så mycket som möjligt. Det har blivit många timmar vid symaskinen och med stickorna i soffan. Har dock insett att jag inte hinner göra allt det jag vill, men det är ju inte meningen att man ska pyssla ihjäl sig heller.

I november deltog jag i Kajsa Wikmans kurs via Loftet och började där sy en julkalender. Paniksydde den färdig kvällen före den 1 december och nu hänger den på väggen i sonens rum. Kalendern ser snyggare ut utan paket i de trånga fickorna, så vi fyller på vartefter. Sonen är mycket glad över kalendern och tycker att det allra roligaste är att hitta den rätta fickan, innehållet i paketen spelar en mindre roll.

Mera sytt och pysslat en annan dag.

Hade en underbar dag med syjuntevännerna på hantverksmässan. Jag som inte tycker om att åka buss tyckte till och med att själva resan var rolig. Det går snabbt när man sitter i gott (stick)sällskap.

Köpte en hel del nytt garn, mest Cascade som jag aldrig testat tidigare. Det bästa med såna här mässor är att man får sätta sina pengar på sånt som någon gjort själv eller på sånt man själv ska göra något av.

Bästa köpet var, i all sin enkelhet, tre stycken knappar av renhorn. De ska pryda kragen till min cape/poncho som varken är färdigt planerad eller påbörjad ännu.